torsdag 29 oktober 2009

Vad man får och inte får skriva, fortsättning

5. Nu får man tydligen inte skriva saker som

"...", påstod han och såg sig om efter medhåll. (Miljoner andra varianter finns och ni vet vad jag menar.)

Varför skulle man nu inte få skriva så?

fredag 16 oktober 2009

Vad man får och inte får skriva, fortsättning

4. Inte se sig i spegeln och beskriva utseendet.

Återkommer med mera ...

Manus till förlag

Gissa om jag inte vet villket ben jag ska stå på. Jag håller på att göra iordning ett manus för att skicka in till förlag. Har aldrig gjort det förut. Jag Googlar och har mig, försöker hitta hur man ska göra, taktik osv ... Vilken flora av rykten, halvsanningar och initierade råd det finns om denna tydligen mycket speciella företeelse.

Jag tror jag gör så här:
1. Skriver något kort om vem jag är.
2. Skriver något kort om manuset.
3. Hoppas på det bästa.

(OBS! Jag ska inte glömma att bilägga manuset!)

HÅLL TUMMARNA

söndag 11 oktober 2009

Dåligt samvete

Tiden räcker inte till är något man säger allt som oftast. Fel, fel, fel, .... säger jag. Tiden räcker visst till, det är bara vi som inte prioriterar vad vi vill göra i den tid vi har. Så är det.

Jag har inte prioriterad en sak jag borde ha gjort. Fy på mig. Dåligt samvete ger ett sådant beteende.

I morgon och på onsdag ska jag stå till svars för det. Får se var jag hamnar.

torsdag 1 oktober 2009

Tillbaka på arbetet

Jag har ett arbete jag trivs med! Faktum är jag i alla fall vill göra något annat i mitt liv. Vad gör man då? INTE FAN VET JAG! Hade jag vetat det så hade jag säkert inte suttit i den prekära situation jag är i just nu.

Jag vill skriva, jag vill sjunka in i de världar jag själv skapar och stanna där. Det är en ren njutning att skriva och skriva och skriva, att få hitta på. Att hitta på vändningar i historier som ingen kan tänka på, att hitta på situationer där det kan finnas ett oändligt antal utgångar är fantastiskt, sen att i historien presentera den mest plausibla utgången, vilket är själva essensen i berättandet.

Jävlar vad jag är trött.

Rösten och melodin i en skriven text är det jag letar efter. Det ska sjunga om en text annars tröttnar jag, både som författare och som läsare. Efter det att jag själv började skriva, har det här har blivit ett problem för mig, speciellt som läsare. Många av de författare som jag läst genom åren, som har hyllats av kreti-o-pleti har en mycket dålig röst. T.ex. anser jag att Hypnotisören av "Lars Kepler" har en dålig röst, vilket har gjort att jag inte kommit igenom den. Vilken finsmakare man har blivit, eller har man blivit en besserwisser?

Endast fan vet!

Känslostormar kommer, var så säkra. Utan känslostormar i en historia är den inte mycket värd. Ut med känslorna bara. Man kan aldrig (!?) gå för långt när det gäller känslor, det är de breda penslarna som gäller. Gör det trovärdigt bara.