Nä nu jävlar ...

   Fy för den lede säger jag, och fy för den lede, säger du och håller med. Vilket jag hoppas. Att bli överkörd med en betongbil (bildligt) är aldrig kul. Jag kommer att slå fanskapet på truten (bildligt) om han inte passar sig.
   Att vara den som kommer sist i kön kan ibland ha sina fördelar, om man inte blir överkörd vill säga. Låt alla andra kratta gången åt dig, säger jag, och sen kan du sopa ihop delarna och ta åt dig äran. Varför ska man arbeta ihjäl sig om man ändå är bäst?
   "Denna man är en lat skit." Ställ dig upp på nästa gruppmöte, peka på en som du inte gillar speciellt och börja gapa om hur djävla usla alla andra är förutom du själv och någon som du har valt ut. Ta den och ditt samarbete (sant eller inte spelar ingen roll) som ett föredöme på kreativitet, effektivitet och leveransförmåga. Går alltid hem. "75% av lön fram till pension", kan du lägga till, "så går jag självmant. Jävligt billigt."
 

Om en prästvigning

   I går var jag och Mrs på en prästvigning. Ingen annan information hade vi är att det var klockan tre i Eskilstuna. Mina f.d. arbetskamrater som också skulle med visste var, så allt var lugnt trodde jag. Det första som jag hade glömt var att tala om att det skulle vara fest efteråt, så de kläder vi hade iklätt oss i dög naturligtvis inte, men varma var de. -10 ute är väl prio?
   Det andra var att det var inte in i Svenska kyrkan denna man skulle prästvigas. All trodde det tills vi fick en litet kuvert där det stod "Allmänna Apostoliska kyrkan" på. Gissa om Iphonerna åkte upp och vi googlade hej vilt medan vi åt lunch innan det var dags för ceremonin.
   Vi blev också lotsade till Missionsförbundets kyrka där man körde "Den heliga mässan" innehållande en prästvigningscermoni. Det var vackert, inget snack om den saken och föremålet för dagen var så lycklig att han bara strålade, så det var som det skulle. Det var Biskop Anders som förrättade en, som Fader Jacky talade om innan, en gammelkatolsk mässa som i grund och botten liknande det Svenska kyrkan körde för hundra år sedan.
   Ja, ja. Det var annorlunda än det man är van vid, det ska alla veta med hälsningsceremonier och nedkallande av Guds frid över sin nästa där i kyrkbänken. Det som störde lite grand var att man läste förbön över, och här gick det inte ihop, "den enda och sanna katolska kyrkan". I programförklaringen till den allmänna Apostoliska kyrkan nämns att den är öppen för alla, så i rimlighetens namn borde man väl ha hållit förbön över alla kyrkliga samfund?
   Det var i alla fall, som jag skrivit tidigare, en vacker dag och ett mycket lyckligt festföremål, och alla vi som inte är så kyrkliga av oss, fick vara med och lära oss något om en värld vi inte är så insatt i.

Lite länkar:
Allmänna Apostoliska kyrkan, Wikipedia
Allmänna Apostoliska kyrkan

Frid över Er.

Om ditt och datt och en prästvigning

   Jag har ett visst antal ord i mig varje dag. I normalfallet är det 2339 stycken. På ett ungefär så där tror jag. Jag vet var jag vill lägga dessa ord, men för tillfället läggs de på allt annat än Romanen (-erna). Företaget ska ha sitt. Det är ju inte mer än rätt eftersom det är de som ger mig de pengar jag behöver för att kunna betala mitt boende och det liv jag lever.
   I helgen ska jag och min fru träffa gamla arbetskamrater och tillsammans ska vi bevista en prästvigning i Eskilstuna kyrka. En arbetskamrat har sadlat om i femtioårsåldern och satsat på att bli präst. När jag var på bokresan var författaren, radioprataren, teologen och prästen Annika Borg med. Jag köpte hennes bok och fick den signerad till min kamrat. Hoppas att han gillar Annika Borg och hennes idéer om Bibeln.

Att inte se längre än näsan räcker

   Snart ska jag försöka övertala en man att göra en förändring. Det stora problemet är att han anser att allt man gör i hans land är det enda rätta. Det spelar ingen roll om det gäller vinterdäck eller vid vilken sida av vägen man ska köra på. Allt som inte är uppfunnet i hans land är skit och fullständigt oanvändbart.
   Jag har stött på ett antal typer under åren men den med följande egenskap anser jag vara den värsta; "My design man". Allt som inte han har gjort är bara skit och ifrågasätter man hans lösning så är man med automatik placerad i de inkompetentas fack. Det är tur att man är perfekt.

   Det finns dock alltid lösningar på det mesta och det trick jag använder är att lura min opponent att tro att det är han som har kommit på lösningen. Fungerar alltid, men kan ta tid och vara ganska så frustrerande då det oftast är den andra som får all beröm för den lösning som i grund och botten är min.