Hårdkokt eller inte hårdkokt, det är frågan.

    Vad är en hårdkokt text? Jag har fått lite kritik om att den bilagda texten inte är hårdkokt. Jag tycker det. Jag tycker att det är min version av en hårdkokt text. Floskler och klyschor? Ska inte en hårdkokt deckare innehålla floskler och klyschor? Min kryllar av floskler och klyschor, ju mer desto bättre.
    Ok, jag ska strama de nya texterna och använda så lite floskler och klyschor som möjligt, men det ska vara tufft och hårt. Hur tusan nu det ska gå till?
    Ja! Jag har läst Mickey Spillane, Raymond Chandler och andra. Visst, det är annorlunda än vad jag har gjort, men om det inte vore det, så skulle jag ju kopiera och det vill jag ju inte. Jag vill ha det annorlunda, jag vill göra det lite roligare att läsa, jag vill göra så att folk känner igen sig i språket och hålla det enkelt. Har jag lyckats med min föresats? Jag vet inte, jag är väl för ny i branschen för att begripa.
    Om det nu inte skulle vara bra. Vad är det för fel?

Att jobba med "gamla" manus

    Har börjat att jobba med ett gammalt manus. Jag måste säga att jag blir ganska så imponerad av vad jag skrev för tre år sen. Betänk då också att jag inte hade en aning om vad gestaltning betydde, synops, story-board, grammatik eller alla andra saker som en fullfjädrar författare måste veta och kunna.
    Kan kanske bli något ändå?

Att vilja men inte kunna

    Sicket jävla skit allt är. Egentligen! Inte fanken får man fast man vill, och det man får det vill man inte. Egentligen!
    Jag har ont i huvudet idag. Troligen ett väderomslag på gång. Bra.
    Allt arbete man lägger ner till ingen nytta. Tror jag, men så är det nog inte. Idag fick jag kontakt, vilket betyder att det är någon därute som vet vem jag är. Vilket är kul och visar att det arbete man lagt ner har gvit resultat. Tror jag, men jag är inte så säker. Egentligen! Han kanske bara vill utnyttja mig, utan att göra arbetet själv.
    Jag har också tagit ett beslut inom ett område jag inte får ta beslut i. Det skiter jag i. Det var nödvändigt och det blev bra. Nu får väl någon annan krake cred för det, men skit samma. Huvudsaken är att det blev gjort. Jag gillar inte när smågrejor bara ligger utan att någon gör någonting åt det.
    En kopp kaffe, ett telefonsamtal och sen ska Mrs hämtas. Helgmaten inhandlas. Vi såg på Plura och Mauros mat igår. Skånsk kalops. Vad hungriga vi blev, så nu ska högreven inhandlas.
   I helgen ska företaget registreras. Och sen blir det åka av i snigelfart. Jag har hittat en som kan fixa omslag. Han gör det gratis bara han får ha det med i sin portfolio. Jag sa att han får sitt namn på inlagan bara han fixar det. No problemo.
    Skrivit på en annan av mina romaner idag, så det blir ingen statusuppdatering.

Det går framåt

+349 ord idag ...

Om flyt i texten ...

    Vet inte om jag lyckats hitta flytet, dvs. melodin i texten. Det som ska sjunga emot oss när vi öppnar en bok och börjar läsa. Textens melodi, anser jag, är en av de viktigaste ingedienserna och faktiskt det som gör läsandet njutbart. Utan melodi, inget sjung i huvudet och utan sjung i huvudet, ingen text som är värd att läsas.

    "Det lyste så lysande vitt att det gjorde ont i ögonen. Han blundade, ville tillbaka in i den svarta mjuka sköna drömlösa drömmen, att bara få förmånen att försvinna inför sina egna ögon och slippa känna smärtan som plågade hans sargade kropp.
    Då ögonen åter öppnades var det en vitmålad vägg som fyllde hans synfält. Den nakna glödlampan hängde löst och lyste hårt mot de kala vita väggarna. Inte en skarv, inte en tavla, inte någonting fanns som han kunde vila ögonen på och få frid i sinnet av. Väggens avsaknad av kontur gjorde att ljuset inte skuggades utan fångades i den vita färgen. Fångades lika lätt som han hade fallit i deras fälla. "

    Jag får låta textsnutten (inledningen) vila ett tag och ta den åter till mig när det så är dags.

    +413 ord och tre nya scener påhittade.

Berättarröst och perspektiv

    Jag hittar den inte, rösten, berättarrösten. Den som är så viktig och absolut nödvändig. Utan röst inget gestaltande. Det blir liksom bara händelser som staplas på varandra. "Och sen hände det, och sen hände det, och sen hände det." Inget kul alls. Ett par exempel från tidigare jag är nöjd med:

     "Den dag för ett par år sedan när jag var så pass på fötterna att jag kunde gå in på en bank utan att bli utkastad var en glädjens dag i mitt liv. Det var dags att skaffa lägenhet och få någonstans att bo. Slut på letandet efter öppna trapphus, gamla rivningshus och andra unkna ställen där man förhoppningsvis vaknade upp levande efter en usel natts sömn. Jag var familjär med Norr i Norrköping och Bergslagsgatan i synnerhet så när lägenheten plötsligt en dag fanns där tog jag chansen."

    "Det värsta med att inte finnas till, tycker jag, är att man inte vet var man hamnar, var man tar vägen. Det är därför jag hoppas att det inte finns någon annan plats när det är slut. Då vet man i alla fall, då kan man vara säker. Som ni märker har jag börjat grubbla så mycket den senaste tiden, det är väl därför jag känner att jag behöver ett ombyte och göra något annat. Allt för att slippa den här tröttheten jag går och bär på."

    Den första är skriven i 1a person preteritum och den andra i 1a person presens dvs. i jag-form. Det jag skriver nu är tänkt att vara i tredje person preteritum dvs. den allvetande berättaren. Kan det vara det som är problemet. Med den allvetande berättaren som perspektiv är det nog väldigt lätt hänt att man bara staplar händelser på varandra. Jag gillar det inte just nu, men jag ska inte ge upp.

Idag blir det ca +1400 ord. Med den här hastigheten är det nu bara ca 190.000 ord kvar.

Att göra det omöjliga möjligt

    Jag har funderat länge på hur man får det omöjliga att verka trovärdigt. Någon som har ett tips? Antagligen är det väl bara att skriva på och hoppas att man får till en berättarröst och en intensitet i berättelsen som gör det hela trovärdigt. Att övertyga genom berättelsens kvalité är nog den enda möjliga framkomliga vägen.
    Idag blir det inget skrivande på själva berättelsen, utan jag koncentrerar mig på de stora skeenden istället.

Att vara systematisk

    Systematik är inte min stora styrka. Jag arbetar hårt med mig själv för att vara systematisk. Tricket tror jag är att baka in systematiken i den kreativa processen. Är det så att "alla" författare in spe anser att systematiken - synopsskrivandet osv... är det tråkigaste som finns, medan färdiga författare har det som en arbetsmetod. Jag tror att det generella påståendet stämmer till viss del i alla fall. Vilken slutsats drar jag av detta då? Arbeta mer med systematiken i skrivandet. Få till en bra historia först och veta vad man vill säga innan men börjar skriva. Ju mer detaljerat desto bättre utan att skriva berättelsen i sig.
   När storyn sen är färdig, håller jag på att dela upp den i scener och skriver ner vad jag vill med varje scen. Inte för mycket, men lite lagom så där. Sen är det dags med själva författandet, att skapa liv i de karaktärer man har bestämt ska finnas och göra deras liv trovärdiga.
   Det låter ju enkelt, eller hur? +543 ord idag, plus tre nya scener påhittade.
   Snart dags för frukost och sen handla mat och sen bränna ris. Fint väder och plus sju. Låter som våren är på väg.
   

Att vara på landstället

    Mrs sover middag. Själv sitter jag som ett vrak och stirrar rakt in i en datorskärm. Den här tystnaden på landet gör något med en, får en att koppla av och koppla bort. Schysst.
    Förra veckan gick jag en kurs. Läraren sa att man skulle tänka nytt, tänka stort och framför allt inte uppfinna hjulet igen. Man skulle ta in influenser och kunskap utifrån (det har inte med författarskap och skrivande att göra, utan något helt annat). Låter ju klokt och bra, tills vi under utvärderingen frågade varför han inte hade lagt upp kursen utifrån den internationella standarden som de gjorde reklam för i broschyren. Den som alla hade kommit dit för att lära sig. Då blev han sur. Han förklarade att han hade lagt upp kursen utifrån sitt eget tänk för han var bäst och hade inte tanke på att låta sig influeras. 35.000:- i papperskorgen och det talade jag om för honom också.
    +673 ord idag.
    Nu blir det en liten stund på kudden.

Att sätta mål

    Att kombinera arbete med en kreativ process som skrivande är tungt, speciellt som arbetsmängden har ökat konstant de senaste två åren. Detta är något jag inte är nöjt med; Jag vill skriva varje dag, annars mår jag inte bra! För att komma över problemet har jag gjort så här:
    1. Minst 250 ord ska skrivas varje dag på berättelsen,
    2. Tre scener ska antingen hittas på eller utvecklas i synopsform, eller
    3. Arbeta på sammanfattningen av boken.

Något av detta har jag hittills uppfyllt.