Jag har ett arbete jag trivs med! Faktum är jag i alla fall vill göra något annat i mitt liv. Vad gör man då? INTE FAN VET JAG! Hade jag vetat det så hade jag säkert inte suttit i den prekära situation jag är i just nu.
Jag vill skriva, jag vill sjunka in i de världar jag själv skapar och stanna där. Det är en ren njutning att skriva och skriva och skriva, att få hitta på. Att hitta på vändningar i historier som ingen kan tänka på, att hitta på situationer där det kan finnas ett oändligt antal utgångar är fantastiskt, sen att i historien presentera den mest plausibla utgången, vilket är själva essensen i berättandet.
Jävlar vad jag är trött.
Rösten och melodin i en skriven text är det jag letar efter. Det ska sjunga om en text annars tröttnar jag, både som författare och som läsare. Efter det att jag själv började skriva, har det här har blivit ett problem för mig, speciellt som läsare. Många av de författare som jag läst genom åren, som har hyllats av kreti-o-pleti har en mycket dålig röst. T.ex. anser jag att Hypnotisören av "Lars Kepler" har en dålig röst, vilket har gjort att jag inte kommit igenom den. Vilken finsmakare man har blivit, eller har man blivit en besserwisser?
Endast fan vet!
Känslostormar kommer, var så säkra. Utan känslostormar i en historia är den inte mycket värd. Ut med känslorna bara. Man kan aldrig (!?) gå för långt när det gäller känslor, det är de breda penslarna som gäller. Gör det trovärdigt bara.
Jag har inte heller lyckats ta mig igenom Keplers bok, vare sig i ljudform eller i läst text. Om det beror på att rösten är dålig eller på annat låter jag vara osagt, men dålig är den.
SvaraRadera