lördag 22 maj 2010

Om allergier på våren

    Tack gode gud för dessa piller som gör att man kan vara ute så här års. Snörvel, snörvel, säger jag till er alla, kli, kli i ögonen och ett och annat nys lägger jag också till. Om det nu inte var för dessa piller, förstås, som gör att man faktiskt kan existera och vara ute lite grand i alla fall. Jag brukar dock försöka inbilla Mrs att gräsklippning inte är bra just nu och aldrig i framtiden heller. Hon köper resonemanget och mina invändningar dåligt.
    Jag har också lärt mig att det finns andra sätt än piller att ta ner de allergiska reaktionerna. En liten nubbe gör susen. En fyra sisådär i timmen och man mår som man förtjänar. Glädjen i topp, skrattet lurar bakom hörnet, gräset har en mörkgrön ton, himlen är blå och solen skiner så där förunderligt som bara en sol kan skina. Och så slipper man köra Mrs till affären också. Länge leve den lilla nubben.

söndag 16 maj 2010

Om Lars Vilks och yttrandefriheten

    Polarisering och brutalisering. Varför är det så viktigt att på andras bekostnad visa att man har en rättighet? Rättigheten i det här fallet är yttrandefriheten. Ja, man har rätt att tycka och tänka som man själv tycker och faktiskt också tänker, men har man rätt att göra det på andras bekostnad. Har man rätt att polarisera och brutalisera den rätten? Ja, det har man, då det är själva kärnan i yttrande- och åsiktsfriheten.
    Har man rätt att vilja tysta någon, bara för att denne inte anser det samma som en själv? Självklart inte. Har man rätt att uttrycka en åsikt som är motsatt den man inte anser vara riktig? Självklart har man det.
    Problemet kommer sig i dubbelheten i yttrandefriheten. Att visa upp det som polariserar utan hänsyn till den andra parten kan vara riktigt endast om man är först och vill visa på en farlig motreaktion som t.ex. att denne förvägrar andra yttrandefrihet. I fallet Lars Vilks var den motreaktion som skulle komma redan känd. Han var inte först, han var inte ens tvåa utan han var bara en i mängden som förtvivlat försöker få till en reaktion runt sin egen person, och vilket han ju faktiskt lyckats med.
    Är det då nödvändigt att polarisera, förstöra och reta upp andra för att visa vad man anser? Nej, faktiskt inte. Det finns andra och mer demokratiska sätt att göra detta på. Själv anser jag att vad Lars Vilks här har gjort både är klumpigt och onödigt, men av någon outgrundlig anledning så finns det alltid någon som ska kasta bensin på en redan brinnande eld.
    Yttrandefriheten är något vi alla måste slå vakt om. Utan att få lov att tycka vad man vill, och visa det offentligt, betyder att vi snart är på väg mot åsiktsdiktatur. Detta fallet har faktiskt inget att göra med om man är muslims arab, kristen svensk eller vad man nu är för någon. När man läser kommentatorsfälten i tidningarna blir i alla fall jag mörkrädd. Var kommer allt hatet ifrån? Det är otäckt, omänskligt och står så långt bort från det allmänmänskliga samtalet man kan komma.
    De som påstår att allt detta hat har att göra med att man kommer ifrån en viss region av världen, att man därmed vägrar anpassa sig till den svenska kulturen och att man vägrar bli svensk. Detta helt enkelt fenomenalt fantastiska tillstånd. Endast svenska jordgubbar Sverige har.
    Går ni in och läser det som skrivs på vissa fotbollsfirmors bloggar, hemsidor etc ... så kommer ni att finna samma typ av språkbruk och samma typ av vilja att missförstå varandra. Det enda som skiljer från diskussionen om Lars Vilks är att du inte finner den minsta rasism. Det är lagtillhörigheten som anger om du är vän eller fiende, var du en härstammar ifrån.
    Vi är inne på en farlig väg!

fredag 7 maj 2010

Om några pastorer i Vetlanda

Läste artikeln i dag om de bokbrännande pastorerna i Vetlanda, men förstod inte.

Vad är problemet med Jonas Gardell? Jag har varit och lyssnat på Jonas Gardell ett flertal gånger och någon mer kärleksfullt predikande människa får man nog leta länge efter. Det enda han och hans böcker talar om är alla människors lika rätt. Hur kan det vara fel? Varför ska ett sådant budskap brännas på bokbål?

Bokmånglarn är fortfarande oförstående ...