När tankarna inte kan släppa på det man håller på med och när sen samma tanke bara mal och mal där ovanför axlarna, då är det fara på färde. När sen bröstkorgen känns som om man har dragit åt svångremmen alldeles för högt upp och man knappt får i sig någon luft, då måste man börja tänka till. I det här stadiet vill jag göra allt och lite till, men faktum är att mycket lite blir gjort.
Att bli nedtagen på jorden, ens kompetens ifrågasatt endast och åter bara för att de på andra sidan telefonlinjen inte begriper vad man pysslar med och den teknik jag använder, gör mig både arg och ledsen. Jag kan förstå om folk ibland tar till brösttoner för att skaffa sig fördelar, men när man arbetar i samma team, dock inte i samma land förvisso, bör man ha mer respekt för varandras åsikter. Förbannade flockmentalitet.
Jag har börjat skriva på min roman igen. Måste ju få den färdig och utgiven någon gång. Den börjar arta sig och jag har återigen börjat skriva så att orden ligger mjukt och skönt och runt i munnen. Texten bara flyter fram melodiskt och behagligt i en skön rytm. Hoppas man har något att säga också. Annars blir det ju inte så bra.
Tänk om man någon gång skulle bli en sådan erkänd författare så att man skulle få följa med det gäng som jag och Mrs var och lyssnade på förra veckoslutet. Håkan Nesser, Annika Borg, Björn Ranelid, Lill Lindfors m.m. Alla höll de föredrag om sitt författarskap och sina böcker och Lill Lindfors uppträdde på kvällen. Vilken helafton. Köpte fem böcker som de fick signera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar