Det går sakta men säkert utför. Livet rinner ut och kroppen blir tunnare och tunnare tills snart inget återstår. Smärtan och vanmakten lyser om oss alla. "Kan du inget göra, så gör något i alla fall." Den psykologiska tröskeln, hos vi som blir kvar och bara vill alla väl, är vid den här tidpunkten ganska låg. Det finns inget att göra utan det är bara att stilla sitta tyst och se på. Grymt.
Är det skräp eller är det bara någon som inte förstår? Jag tror att det är en kombination, men att slutsatsen är rätt. Det måste till något extra för att ett sådant typ av manus ska räcka till, eller också ska man vara jävligt känd. Kan du inte skriva men vi säljer på ditt namn. Varsågod, då är du en bra affär och vi satsar allt på dig. Låter jag cynisk? Inte alls, det är väl så det är. Alla måste kunna tjäna pengar för att leva. Både företag och personer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar