Vem kan man lita på?

   Veckan närmar sig med stormsteg. Vädret och lusten infinner sig. "Nu ska vi ta dom jävlarna!" Allt börjar bli klart och blicken är satt österut. Vad händer då? Gissa ni som är läskunniga och följer nyheterna. En vulkanjäkel börjar spy ut sin galla över världen. Och vems fel är det? Naturligtvis den idiot som ville åkalla jordens undergång över oss alla. Jag antar att den lille skiten nu sitter och skrattar gott åt oss löjliga nordbor som är så ruggigt beroende av flyget för att ta oss någonstans ner till Europa för vidare färd ut i världen.
   I veckan som kom fick jag omdöme från "min" lektör. Han gillade inte alls det jag skrivit men gillade mig som författare. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till hans åsikter än så länge, men jag blir naturligtvis smickrad över de goda omdömena om min förmåga att sätta ihop bokstäver till ord, ord till meningar och meningar till läsvärda historier. Poängen är att han fattade (skit också!), jag hade nått mitt mål men lik förbannat dög det inte. Det var inte tänkt att bli något annat det blev heller. Ska jag kasta iväg en god historia som är en skriven pga vissa teknikaliteter (inte så få heller).
   Problemet jag har är att min huvudsakliga lärdomssätt är det autodidaktiska, dvs. om någon ska lära mig något så är det bäst att visa, inte förklara. Visa först, låt mig prova, förklara sen, låt mig prova igen, härma, ändra lite osv ... Efter ett tag sitter det som om jag aldrig har gjort annat. Att bara säga utan att visa, peka och lägga till rätta funkar inte för mig.
   Det finns ett uttryck i kommentatorsvärlden som jag ännu inte förstått riktigt och det är "platt". Vad fanken är en platt karaktär och en platt beskrivning?