Om en prästvigning

   I går var jag och Mrs på en prästvigning. Ingen annan information hade vi är att det var klockan tre i Eskilstuna. Mina f.d. arbetskamrater som också skulle med visste var, så allt var lugnt trodde jag. Det första som jag hade glömt var att tala om att det skulle vara fest efteråt, så de kläder vi hade iklätt oss i dög naturligtvis inte, men varma var de. -10 ute är väl prio?
   Det andra var att det var inte in i Svenska kyrkan denna man skulle prästvigas. All trodde det tills vi fick en litet kuvert där det stod "Allmänna Apostoliska kyrkan" på. Gissa om Iphonerna åkte upp och vi googlade hej vilt medan vi åt lunch innan det var dags för ceremonin.
   Vi blev också lotsade till Missionsförbundets kyrka där man körde "Den heliga mässan" innehållande en prästvigningscermoni. Det var vackert, inget snack om den saken och föremålet för dagen var så lycklig att han bara strålade, så det var som det skulle. Det var Biskop Anders som förrättade en, som Fader Jacky talade om innan, en gammelkatolsk mässa som i grund och botten liknande det Svenska kyrkan körde för hundra år sedan.
   Ja, ja. Det var annorlunda än det man är van vid, det ska alla veta med hälsningsceremonier och nedkallande av Guds frid över sin nästa där i kyrkbänken. Det som störde lite grand var att man läste förbön över, och här gick det inte ihop, "den enda och sanna katolska kyrkan". I programförklaringen till den allmänna Apostoliska kyrkan nämns att den är öppen för alla, så i rimlighetens namn borde man väl ha hållit förbön över alla kyrkliga samfund?
   Det var i alla fall, som jag skrivit tidigare, en vacker dag och ett mycket lyckligt festföremål, och alla vi som inte är så kyrkliga av oss, fick vara med och lära oss något om en värld vi inte är så insatt i.

Lite länkar:
Allmänna Apostoliska kyrkan, Wikipedia
Allmänna Apostoliska kyrkan

Frid över Er.