Vet inte om jag lyckats hitta flytet, dvs. melodin i texten. Det som ska sjunga emot oss när vi öppnar en bok och börjar läsa. Textens melodi, anser jag, är en av de viktigaste ingedienserna och faktiskt det som gör läsandet njutbart. Utan melodi, inget sjung i huvudet och utan sjung i huvudet, ingen text som är värd att läsas.
"Det lyste så lysande vitt att det gjorde ont i ögonen. Han blundade, ville tillbaka in i den svarta mjuka sköna drömlösa drömmen, att bara få förmånen att försvinna inför sina egna ögon och slippa känna smärtan som plågade hans sargade kropp.
Då ögonen åter öppnades var det en vitmålad vägg som fyllde hans synfält. Den nakna glödlampan hängde löst och lyste hårt mot de kala vita väggarna. Inte en skarv, inte en tavla, inte någonting fanns som han kunde vila ögonen på och få frid i sinnet av. Väggens avsaknad av kontur gjorde att ljuset inte skuggades utan fångades i den vita färgen. Fångades lika lätt som han hade fallit i deras fälla. "
Jag får låta textsnutten (inledningen) vila ett tag och ta den åter till mig när det så är dags.
+413 ord och tre nya scener påhittade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar