Dagen till ära har jag tagit på mig ett par gråsvarta byxor av lite mindre vardagligt snitt, skjortan är nystruken och av lite bättre kvalitet och skorna nyputsade. Vadan detta undrar ni? Inte sitt vanliga slafsiga jag? Vafalls? Skämt åt sido och allvar. Varför ska inte vi karlar få klä upp oss då och då? Det är kul att plocka ut en ren och välstruken vit skjorta, välja en matchande sidenslips och för en gångs skull känna sig välskräddad.
Det har hänt när jag klätt upp mig, att dåvarande chefen kommit in på kontorsrummet och bekymrat frågat mig om jag var på väg till anställningsintervju eller om något allvarligt hänt. Svaret att det bara är kul att få klä upp sig någon gång har liksom inte fastnat.
Just idag har jag varit en förbannad dag. Ilsk och tvär och hemsk. Jag vet vad det beror på, men det tänker jag inte tala om här. En sak är säker i alla fall; det sitter inte i kläderna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar