Hur tar man saken vidare?

   Nu blir det lite hårklyverier. Den senaste varianten kommer inte att bli en favorit bland litteraturkännare. Det kan jag sätta hela honoraret på, om det nu blir något. Vem kan i dagens samhällsklimat anse, att ett litet manschauvinistiskt svin till försupen karl som samtidigt tror att han är något, vara något att skriva om? Han kommer dessutom att betraktas som rasist. Allt detta kommer sen att läggas författarens till last då karaktärens egenskaper projiceras som författarens egna. Visst är det väl så?
   Vad alla kommer att missa är det faktum att karlsloken är en synnerligen osäker man som inte ens platsar bland kvarterets första hundra begåvningar. Han häver ut sig den ena efter det andra i ren och skär desperation, men, och här kommer klon, den kvinnliga sidekicken kommer att ta över som huvudperson då hon är den som har något att komma med ovanför axlarna och är den som driver handlingen framåt.
   Vad gör man? Lägger ner?

   För övrigt är det coolt, lugnt och sansat. Det går framåt i lite lagom takt sisådär. Inte för mycket och inte för lite. Det som dock går för långsamt fram tycker jag är våren.
   Jag har funderat en hel del kring publicering och marknadsföring och har en del kul grejor på lager. Det är faktiskt inget jag tänker tala om här och nu, utan ni får vänta och se. Jag har också ett roligt samarbetsprojekt igång med en mycket begåvad fotograf. Håll utkik när det närmar sig.